Telisol – Det behövs bara vassa armbågar

Jag snubblade över en artikel innan idag, som jag faktiskt tänkte dela med mig av. Mest därför at det berörde mig, dels för att det alltid finns hopp.

Jag kommer inte prata om flyktingbarn, om svälten, krigen eller massmorden. Ingenting är så hemskt som de fyra kategorierna, men bara genom detta lilla inlägg kan jag inte göra mycket år saken.

Istället tänkte jag som sagt dela med mig av en artikel jag läste om en ung kille. En ung kille som gick från att leva på socialbidrag, till att bli säljare. Än en gång, han gick alltså från bidrag till säljarjobb.

Det kan vara svårt att relatera

Det kanske låter löjligt, framförallt för dem som har arbetat hårt under hela sitt vuxna liv, för den som inte har varit arbetslös under långa perioder och för den som helt enkelt inte vet hur det känns att stå allra längst ner på samhällets stege. Att gå från bidrag till säljarjobb, eller vilket jobb som helst för den delen, det är en bravur i sig själv.

Från inget till allt

Killen hoppade av skolan redan i åttan, ingen driv att fortsätta, och ingen ro i kroppen. Just exakt där kan jag kanske inte relatera förstås, men det spelar ingen roll. Efter att då ha varit arbetslös, gått på socialbidrag, levt framför datorn och suttit uppe sent på nätterna, så fick han genom kompetensprogrammet en praktikplats på Telisol, ett företag som säljer telekom och IT lösningar.

Inget CV, ingen erfarenhet, ingen skola, bara vilja, karisma och charm och det ledde honom från bidrag till säljarjobb. Den nya chefen på Telisol ramade även in hans, i stort sett tomma CV, och hängde det på väggen. En eloge till chefen, Telisol och kompetensprogrammet.